Ibland längtar man tillbaka…

När man slutade spela fotboll 2008 var man ganska nöjd med sina prestationer. Men nu, tre år senare längtar man ibland mer eller mindre tillbaka att stå i målet igen.

Den 7e september 2008 hände det en stor olycka mellan matchen Svedala IF – Oxie IF på Svedalagård. Det var i början av andra halvlek som en av Svedalas anfallare kommer med bägge sina ben med sträckta ben och dobbarna först. Jag som skulle ut och ta bollen, tog den, och anfallare kom sent in i situationen bryter mitt finger. Till en början var det bara ett blått finger och vi trodde att det endast var en stukning. Jag blir avbytt och sätter mig på bänken. Dagen efter så blev det värre och det kändes fruktansvärt ont i fingret. Vi åker in till sjukhuset och får röntgas nästan direkt. Beslutet går snabbt och redan måndag morgon är det dags för operation.

Sedan den dagen har jag inte haft ett normalt ringfinger på höger hand. Men sedan dess har man mer eller mindre alltid längtat tillbaka till målet igen. I skolan, ca 6 månader senare tog jag ett riskabelt beslut om att stå i mål och testa om jag kom med i skollaget. Efter det träningspass som var på ca två timmar så kändes det normalt i handen igen. Mer ibland känner man smärtan och ibland känner man inte smärtan.

Största minnet sen jag spelade fotboll är Gothia Cup och det kommer mer eller mindre alltid att vara ett minne som jag kommer ihåg. Jag kommer ihåg i slutspelet när vi skulle spela mot Ödåka IF. Jag får en tidig varning i matchen för att ber domaren blåsa frispark istället för att vi ska få ett uselt anfall. Men det blir straffar och man är ganska nervös när straffarna skall börjas läggas. Men nervositeten ökar när man ser att lagkompisarna missar, men tillslut räddade man de avgörande straffarna och vi gick vidare.

De turneringar som man har varit med om straffläggning och har vunnit, de minns man mest. Bland annat i Vimmerby när det med 13-12 eller något sånt efter straffräddning.

Nu jobbar jag nästan helhjärtat med fotbollen. Driver bland annat en av Skånes största fotbollshemsidor –  www.fotbollskane.se tillsammans med en kompis. Jag är rapportör till Sveriges största fotbollsförening – Malmö FF och jag är fotbollsdomare i Skåne. Så visst har man längtan tillbaka att ställa sig på planen och rädda några bollar. Sen att man inte är tillräckligt tränad för att spela fotboll är en annan sak, men det kan nog gå när man kommer igång med träningen på allvar igen.

Kanske börja spela korpen först innan man gör comeback?

Annonser

Posted on 13 augusti 2011, in Fotboll and tagged . Bookmark the permalink. Lämna en kommentar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: